Andresekreterare skolminister Henrik Renstjärna stönar till och stirrar på högen med ugglepost som måste processeras för Bifrost. Överst ligger ett antal blanketter från aurorkontoret, tydligast är rapporten om arresteringar. Tre stycken varulvar, två av dem efterlysta sedan tidigare och nu arresterade på Bifrosts marker efter att ha förbannat en av de gästande Durmstrang-eleverna, samt stulit en professors trollstav. Det blev visst ett himla hallå, särskilt eftersom de tidigare bitit en elev på skolan.
Den rapporten ligger strax under, med elevens namn, blodstatus och begäran om stormhattselixir. Tack Oden att eleven registrerade sig, det är tillräckligt många halvmänniskor som vägrar hålla sig på sin plats i samhället. Eller varelser för den delen, sjörået som kidnappade Swärd är bara en av många som ställer till ofog. Vad tror de egentligen? Att politiker kan spendera nio månader under vattnet hur som helst? Henrik suckar och skjuter undan rapporten om varulvar efter att ha satt en snabb, snirklig underskrift på dem.
Rapporten under gäller förtal, en elev som har försökt anmäla sin professorer för grov bestraffning som aldrig skett ser det ut som. Tur att ingen kommit sig för att anmäla de gästande Durmstrang-professorerna, de kan knappast ha avhållit sig från en och annan benbrytar-förbannelse med allting som har hänt. Enligt en av Henriks egna släktingar som är elev från Durmstrang ska Bifrost-eleverna ha lurat i båda deras professorer trolldrycker som fått dem att uppföra sig – opassande beskrev hon det. Henrik är inte förvånad. Bifrosts elever har alltid haft en förkärlek att tömma flaskor i professorernas bägare, hoppas bara inte att Durmstrang tagit allt för illa vid sig.
Nästa rapport har en bifogad efterlysningsaffisch och Henriks ögon blir stora medan han stirrar på den. Stirrar lite till, drar upp pappret under, stirrar på det med och hoppar ur sin stol som om det plötsligt ligger en knarl under baken på honom.
Med glasögonen på sned och kappan fladdrande efter sig springer andresekreteraren genom korridorerna och stannar tvärt upp då han passeras av en äldre kvinna med silverstänk i sin kastanjebruna knut.
”Rektor Humlebo! Jag visste väl att ni var kvar än.” Henrik flämtar till och försöker sträcka på sig, lycklig omedveten om hur glasögonen har halkat snett.
”Ja… men jag var precis på väg härifrån, är det något viktigt?” Rektorns granskande blick drar över honom och Henrik sväljer nervöst.
”Jo, det gällde det här – har ni återhämtat er från era drakkoppor?”
”Ja…” Humlebo ser något förnärmad ut och inombords önskar Henrik för hundrasjuttiotredje gången att han lyssnat på sin mamma och börjat jobba med Gringotts istället för administreringen av sin gamla skola.
”Jo, jag har ett brev här från Eirs Läkehus som tackar Bifrost för de tre fina exemplaren av dolo lacerte. Bifrosts botare kan räkna med en fin donation av olika brygder och trolldrycker.”
”Ja, jag upplystes om detta tidigare, har ni någonting faktiskt viktigt att informera om, Renstjärna?”
”Jo, ja…” Henrik tvekar och tänker för hundrasjuttiofjärde gången på Gringotts. Svartalfer är långt trevligare än chefer. ”Det gällde det här.”
Humlebos ögon vidgas för att sedan bli mindre medan hon stirrar ner på pappret. Det är en arresteringsorder, samt en efterlysningsaffisch.
”Hur har en efterlyst brottsling, hur har Trystam Nastrand fått anställning under falskt namn på min skola?”
”Jag, um, jag-” Gringotts. Hundrasjuttiofemte gången. ”Det viktiga är ju att övriga i lärarkåren agerade så snabbt. Han är redan i Azkaban igen.”
Humlebo drar in ett djupt andetag och Henrik bereder sig på utskällningen.
Bakom hörnet av korridoren vänder sig en mörkhårig kvinna om till sin kollega och hon viskar.
”Är Nastrand redan tillbaka i Azkaban?”
”Ja” kvinnan verkar på väg att protestera, men mannen skakar leende på huvudet. ”Det är inga problem, vi kan enkelt få honom därifrån om han behövs. Titta på det här istället, men rör den inte.”
”Vad är det?” Kvinnan ser ner i mannens handskklädda hand, där det ligger en amulett liknande ett kors.
”Vi kanske inte har fått vad vi vill ha från Bifrost än, men det är ingen brådska, vi har tid. För tillfället så har vi den här. Lokheim har brutit sin förbannelse och i denna amulett finns all deras samlade otur, all otur som blir värre ju längre tiden går.”
”Åh, ska den stärka förbannelsen vi redan har satt i bruk?”
De två ler i samförstånd med varandra.
”Ja, snart kommer trolldomssverige att skaka i sina grundvallar. För den goda sakens skull.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar