Det är kvällen efter att de obligatoriska lektionerna har avslutats för terminen. Med bara ett par dagar till midvinterlovet börjar är det snart dags att åka hem för alla elever som inte tänker stanna på Bifrost över lovet.
På fredagseftermiddagen samlas eleverna upp i riddarsalen för något som i mångas fall blir avgörande för stämningen när de kliver ur askan av flampulvret, och kanske in i elden. Betygsutdelning. Eleverna småpratar spänt med varandra, kluvna mellan lovglädje och fruktan inför betygen. Så ställer sig vice rektorn upp och ljudet i salen dör snabbare än om han haft en grim gömd i manteln. Det dova surrandet av elever börjar dock igen så snart elevhemsföreståndarna delar ut betygen till respektive elevhem. Om det gick bra eller dåligt är upp till varje elev att säga, som en hostande frejheimare med många K sa en gång i tiden, “Alla betyg är relativa”.
När skymningen dragit fram tillsammans med mörkret och betygsskräcken lagt sig något tänds facklor utanför stora porten. Det viskas i luften och de troende och renblodiga förbereder sig för det årliga midvinterblotet till Heimdall. Förstaårseleverna har inte varit med innan, men de äldre eleverna vet att blotet äger rum varje år för att försäkra sig om Heimdalls beskydd ytterligare fyra årstider. I cirkeln av elever och professorer står en gydja, med rätt att inbjuda Heimdalls närvaro efter att himnibrygden skickats runt. Elever såväl som lärare lägger fram sina offergåvor innan vicerektorn berättar legenden om hur Heimdall blev skolans väktare och Bifrost blev dess namn. Parallellt med det berättas samma legend framför brasan inne på skolan. Uppkurade i filtar och med varma tekoppar bjuds icketroende och mugglarfödda på sagor. Både elever och professorer delar med sig av klassiska trolldomssagor som Trollkarlens håriga hjärta och andra, märkliga mugglarsagor.
Sagor är fortfarande i omlopp vid elden och en del av de troende har slagit sig ned i det dunkla rummet när någon skymtar en skugga utanför. Skuggan är ljus mot mörkret. En, nej tre människoliknande varelser med vitt hår, klädda i vitt och med blåspräcklig hud. Det är inte ovanligt med varelser i skogen kring Bifrost, men de brukar inte komma ända upp till portarna. Vill de in i värmen? Deras klagande röster hörs in till eleverna genom springan i dörren när vaktmästaren och ett par av professorerna försöker tala med varelserna. Istället för att svara fortsätter de klaga och röra sig med långa, svepande rörelser, oberörda av människorna. Inte förrän en av professorerna kommer för nära, räcker fram sin hand och sedan kvickt backar undan. Det är inte varelsen som nästan tagit professorns hand som gör det, det är en av de andra som virvlar fram och med en handrörelse fryser professorns hjärta. Som förvirrade står varelserna och utbyter blickar med varandra til ljudet av skrik, innan andra professorer snabbt för med sig sin kollega in i värmen. Då smälter varelserna samman med snön igen.
Snön ligger som ett fint täcke med spår av elever och professorer när lördagen når Bifrost. Många hoppas väl på en lugn dag, andra på att varelserna ska dyka upp igen så de kan smita ut och se dem när professorerna är upptagna av annat. Fast med en del frivilliga och en del påtvingade, kompletterande lektioner på schemat blir det ändå till att passa frukosttiden. Lördagsupplagan av Runbladet dimper ner med en hel del nya nyheter - som Runbladet alltid lovar.
Vid det här laget har du nog slagits av en tanke som redan alla elever tänker för fullt. Vad för något?
Ja, balen, såklart. “Vad är väl en bal på Bifrost?” fnissar mugglarfödda medan dagen av lektioner rinner undan i småprat om balklädnader, håruppsättningar och vem som går med vem. I den tidiga skymningen när ett lätt snöfall tar form, fortfarande så att inte ens de mest entusiastiska balfantasterna hunnit börja göra sig i ordning, då hörs klagande ute i skogen igen. Som alltid när professorer sagt åt elever att hålla sig i skinnet är det flera olika skaror som smyger ut på Oden vet vad för sätt. Speciellt en grupp lokheimare har siktet inställt på de märkliga varelserna, isandarna. Elevhemmet Lokheim bär fortfarande på förbannelsen som drabbade dem någon gång under sommaren 2014, men om de tolkat spöket Löwengrip rätt så kan de med frosten från en isande bryta förbannelsen. Kruxet är ju det där med att ingen av eleverna vill ha ett fruset hjärta… Försiktigt, prövande testar eleverna olika saker när de funnit isandarna. Prata, följa efter och backa undan, men utan framgång. Pressen ökar, för professorerna är i hasorna på dem och kommer med allt från hot om veckor av straffkommendering till faktiska trollformler för att få dem med sig, men man ska inte kittla den drake som sover. Eller reta den isande som nästan når fram till en människa. Skrikande drabbas ytterligare två professorer av fruset hjärta och de andra blir aggressivare i sina tillsägelser av eleverna. Ändå lyckas de knäcka koden och förstå vad de klagande, frusna varelserna vill. “De vill bara dansa!” Så lätt fick de virvlande rörelserna en ny innebörd och eleven som dansat räcker darrande fram händerna mot isanden framför sig. I händerna på en förstaårselev ligger kalla flingor av glimrande snö som inte smälter.
Snön fortsätter falla utanför fönstret och inne på skolan är många omedvetna om att varelserna visat sig igen. Istället väntar de och går med jämna mellanrum till riddarsalen tills dörrarna öppnas. Balen kanske sker varje år, men det är lika speciellt varje gång. I färgsprakande, svepande klädnader tar sig elever och professorer ner för kvällsmaten. Elevhemsborden är borta och i dess ställe står sex fint uppdukade bord, med namnskylt på var tallrik. I bakgrunden längs väggarna står instrumenten redo att spelas av elevbandet Ragnarök under dansen. Med bara ett fåtal trolldrycker på fel ställen - bland annat hos en mycket missnöjd professor - så gick middagen förbi. Folk hänvisas upp till matsalen för mingel och efterrätt medan riddarsalen görs om till balsal med öppet dansgolv, snacksbord och stolar runt om för att sitta på. Som varje år - vilket spökena gärna berättar för de som orkar lyssna - inleds balen med en vals innan Ragnarök tar över och sätter mer fart i det hela.
Men allt är inte gott bara för att musiken spelar, elever och lärare rör sig runt om på skolan och snart klämmer sig en elev fram mellan Ragnaröks låtar, i handen håller hon ett kärleksbrev, men det är inte hennes. Brevet är från en professor till en annan, opassande ungdomsbrev mellan två professorer som ingen trodde kom överens med varandra. Skratt och fniss sprider sig medan eleven läser upp brevet, men snart mörknar stämningen. Professorn som skickat brevet blir rasande, lika väl vicerektorn. Medan Ragnarök tappert sparkar igång med en ny låt dras de skyldiga eleverna upp till lärarrummet för en rungande utskällning, en som många lyssnade på och fler hörde. Därefter skickas de till sitt elevhem för resten av kvällen. Trots det fortsätter balen långt in på natten, trots kärleksbrevet, cirkulerande trolldrycker och en elev som med sin kvast försökte offra sig själv till Frej och Freja. För mycket kan hända under en natt, men när elever festar, då festar de.
På söndagsmorgonen märks det att det varit en lång natt. I lärarrummet gruffar trötta professorer och det skymtar eldwhiskey som slinker ner i diverse tekoppar. Bland eleverna råder en liknande stämning, undantaget eldwhiskeyn eftersom någon professor skulle konfiskerat den. På schemat står fler lektioner för dagen, bland annat vad eleverna viskande - så tyst som elever nu kan vara - hävdar är ett pass i stridsmagi. Efter projekt Vallhall har stridsmagi varit förbjudet på Bifrost, och då en elev talat lite för högt råkar vicerektorn höra att det ‘ska bli lektion i stridskonst’. “Elever ska inte träna svartkonst på varandra!” utbrister han, och det blir ett himla ståhej. Ändå fick professorn i fråga hålla sin lektion där det tränas - inte svartkonst, bara väldigt ofarliga trollformler.
Saker flyter på och verkar gå lugnt och fint tills vissa började bete sig konstigt och annorlunda, framförallt en professor som det senare ryktas om inte kommer få behålla sitt jobb efter incidenten. Visst brukar det passera LFF-brygder under borden på Bifrost, men inte på det här sättet. Med eleverna satta i matsalen börjar vicerektorn gruffande förklara att så får det inte gå till, trolldom ska behandlas med respekt och trolldrycker brukas med sunt förnuft. Mitt i en mening viftar en elev med handen i luften, och utan att någon rektor - eller vicerektor - kan säga emot, avslutar hon lajvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar