En mäktig varelse dör! Den uråldriga är den nyfödda, döden är liv!
Skogen ekar av fåglarnas obegripliga skrik, men en flicka på skolan upprepar deras klagan. En annan elev faller i trans och förmedlar samma bud. Samtidigt håller en ung Korpvinge ett krampaktigt grepp över sin tomma ögonhåla medan fågelns smärta rinner över hennes läppar.
Men vad är det som har hänt? Vad har lett till detta kaos?
Det är de första dagarna på terminen och saker verkar – kanske inte vanliga, det är trots allt en trolldomsskola – dock ter sig saker någorlunda som de förväntas vara. Bara två av forskarna har anlänt i tid till terminsstarten och de sitter med vid lärarbordet under insorteringsceremonin. Två till rör sig i området under natten, det ryktas någonting om en lemlästad kropp, men de påstår sig börja sina undersökningar av fågeln i månljuset. Fågeln ja, det är den som gör den här terminsstarten annorlunda. Den legendariska muginfågeln, dödsfågeln, en magisk varelse som alla trodde var utdöd. Dess blodiga återinträde i historien borde ha varit en varning för skolan, men ingen trodde väl att det skulle kunna bli så farligt. Ingen väntade sig att dess lockrop kunde bryta sig igenom Frodhes uråldriga skyddsgald och locka ut en av Korpvingarna redan första natten. Ingen anar någonting, inte förrän en pojke sätter sig upp i sin säng i Odheims sovsal, kallsvettig och med mardrömstunga andetag väcker han sina kamrater, drar dem med ut i skogen. Det är dem som hittar henne, den första renblodiga lockad av muginfågelns rop. Svarta fjädrar ligger i röda stänk över bröstkorgen och blodet rinner över kinden, ner från där ena ögat borde ha suttit. Det är märkligt, allt som sker. Skrämmande. Ändå är det här en skola och på en skola hålls det lektioner, på en skola ska elever lära sig alla möjliga nyttiga ting. Så lektionerna fortsätter dagen igenom, trots att några av forskarna från Mytforskarnas Samlingscentra går avsides och pratar med vissa elever och lärare mer än de syns till i skogen. De kanske inte är forskare i alla fall, den ena är det definitivt inte. Båda bär de dessutom Grindelwalds märke. Strax innan det är dags för middag dyker det upp tre främlingar på skolan, vuxna trollkarlar och häxor med auktoritet i blicken och skarpa ord på tungan. Kvicka stavar har de också, för det sker precis där, vid stora porten. Nästan alla elever ser vad som händer. De ser saker som de inte borde se, sådant som ungdomar borde slippa.
Du är en grindelwaldare, dömd för utövandet av oförlåtliga förbannelser, för bedrägeri, försvinnanden och mord.
De är aurorer de där tre, med efterlysningsaffischen i ena handen drar de stavarna med den andra. Grindelwaldaren nekar in i det sista, ändå är hon först att bryta spänningen, men hon är inte ensam om att kasta förbannelser. Mer oväntat än chokladsmak i en Bertie Botts böna är det en av aurorerna som gör det. Han kastar en oförlåtlig förbannelse, en crucio. Grindelwaldarens skrik skär genom luften när hon faller ner på marken, rycker i smärtkramper och skriker igen. Längst bak i elevskarorna vänder sig en flicka om med händerna för munnen, flyr till toaletten och spyr. Lyckligtvis bryter en av lärarna in och stoppar förbannelsen, men det var ändå en auror som gjorde det. De säger att han fick reprimander och blev avstängd på obestämd tid. Men ändå. Man skulle kunna tro att det värsta så har skett, att kaoset lagt sig, men nej, än är det inte över. Det värsta kommer snart, på kvällen, när alla tror att allt är lugnt, när eleverna sitter i lägereldens varma sken och delar sagor och legender. Först är det bara ett prassel i buskarna, sen ett stönande. Så syns de blodiga, ruttnande ansiktena…
Hur dödar man en inferie? Det är ingenting som lärs ut i skolan, ändå börjar trollformler flyga genom luften och de dödas tjutande blandas med magin. De kastar sig, sliter, drar och … söker? Tomma blickar och inga ord, ändå verkar de på väg någonstans, förbi skolan och in i skogen. Det är kaos igen, värre än innan, överallt ligger skräcken för att bli sönderslamsad. Det är vad inferier brukar göra.
Att förklara skräcken när de döda slår sina kalla fingrar om en går inte. De som var där vet. De som inte var det slipper veta.
Det var nog inte många som sov lugnt den natten, om de inte tog särskilda trolldrycker så klart. Ändå stiger alla upp på morgonen, hoppas att gryningssolen ska ha tagit med sig skräcken. På ett sätt har den det, i alla fall tills den andra av Mytforskarna dyker upp rytandes ”Förrädare!” och är på jakt efter en av skolans lärare. Han använder också en oförlåtlig förbannelse och återigen ekar de plågade skriken över Bifrosts marker. Det är skamligt att sådant sker på skolans område, men vad går egentligen att göra när kitteln redan kokat över? Elever avväpnar inkräktaren och lärarna levererar honom vidare till ministeriet som ett paket pumpapastejer med extra snöre. Ett mycket dåligt knutet paket visar det sig. För visst var det här ni kom in? Mitt i kaoset?
En mäktig varelse dör! Den uråldriga är den nyfödda, döden är liv!
Drömvisioner, profetior och fågelviskare, budskapet kommer från alla håll. Och så, lika plötslig som en jarvey i grönsakslandet, kommer en av lärarna indansandes med ett fågelägg. Ett av muginfågelns ägg. Var det kaotiskt innan finns det inget namn för vad som händer nu, lärarna sitter i möte, rykten flyger genom luften och så kallas alla ner i riddarsalen. De vet inte riktigt vad som händer de där, varken lärare eller elever. Ändock är det ett fint försök att hantera situationen tills allting brakar samman igen. En trollformel från tomma intet, ja, man kan faktiskt tro att det är vad det är. Morte simulare! Rösterna följs av ljudet av elever som faller ihop lealösa över bordet, och skrattande. Två vansinnesskratt blandar sig med varandra när två Grindlers stiger fram genom lönndörren. Lärarna hinner knappt reagerar innan ytterligare två elever har trollstavsspetsarna tryckta mot halsen.
Ni ska ge ägget till oss, annars…
De gestikulerar mot sina gisslan, och lärarkåren tvekar. De vill inte ge bort ägget, och de där typerna är bara två stycken. Visst borde de kunna övermanna dem…?
Det är ett bra försök, lika bra som Potter på kvickjakt, men det räcker inte. Aresto momentum! Hela salen tvingas in i ett fruset tillstånd när Grindelwalds anhängare skrattar igen, går fram till lärarbordet och tar ägget för att sedan försvinna med det.
Är det sant det som en av eleverna skrek, att de tänker väcka upp Grindelwald? Eller planerar de något ännu värre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar