Bifrost I - Epilog

Det är helgen innan terminsstart på Bifrosts skola för häxkonster och trolldom, än så länge står skolbyggnaden tom som ett litet skjul, obemärkt av förbipasserande. Den väntar på att elever och professorer ska återvända efter sommaren, men just nu samlas Bifrosts nykomlingar någon annanstans. På Bifrost-gården som skänkts skolan från en gammal skolminister så börjar förberedelserna med att ta emot 2013:s förstaårselever. Kanske hoppas professorerna att eleverna uppför sig bättre, ifall de presenteras för skolmiljön utan de äldre eleverna som direkt lär dem alla nästan-förbjudna trix och bus.

Till en början verkar allting fungera fint och helt enligt professorernas planering. Insorteringen sker som den ska och middagen passerar utan några missöden. Fast på kvällen blir det tydligt att busighet är någonting som ligger i blodet på elever. Fastän de inte har några äldre som lockar ut dem kommer snabbt budet om att det är elever utanför sina sovsalar. Efter läggdags. Ett par gröna frejheimare blir tagna i kragen och utskällda, men ingen ser när hela lokheims nya kull av ettor smyger ut i skogen. “Tur att vi har våra harifaxer” stönar en av professorerna. Harifaxer, de andeliknande väsen som Bifrost har dresserat att spåra upp elever som smiter ut i skogen, de är bra att ha så professorerna kan gå och lägga sig fastän någon elev inte är där hen bör vara.

När lördagen gryr och sparkas igång introduceras eleverna till sina lektioner likt en sjuk knarl introduceras för mat. Med stor försiktighet. De tar sina första stavviftningar och trollformler, anteckningar och ett par karikatyrer, som skolan brukar börja. Tills det hörs skrik från en av lektionssalarna. “En orm!” “V-vatten… jag drunknar!” “ELD! Det brinner!” Från ingenstans - eller från en av de obevakade garderoberna - har en boggart smitit ut och börjat röra sig bland elever och professorer. Klasserna i försvar mot svartkonster spenderar dagen med att leta efter varelsen och till slut blir den instängd i städskrubb, till de skvallersugna spökenas stora förtjusning.

Under tiden som boggarten härjar i tomma korridorer så kommer Odheimseleverna in, professorslösa och förvirrade. “Hon bara sprang”, säger de som svar på vart professorn tagit vägen. Först ett antal timmar senare kommer en annan professor och har den försvunna med sig. Trots alla frågor skakar hon på huvudet, “Nej, jag minns inte vad som hände” och trolldrycksprofessorn fnyser till. “Polyjuice, någon har låtsats vara en professor!” Vem som låtsats var professorn fick de reda på först ett par månader senare, när den förra professorn i skötsel och vård av magiska djur blev arresterad och erkände att han velat visa de nya eleverna hur en lektion borde gå till.

Någon sa att det borde räcka med incidenter efter det, men de nya Bifrost-eleverna höll tydligen inte med. “Jag älskar henne!” Utropar professorn i försvar mot svartkonster, och de andra närvarande professorerna vrider lite på sig medan alla eleverna börjar skratta. Amortentia är en farlig brygd, och ingen skulle instämma mer än professor Storm efter att han vräkt ut sina kärleksbetygelser till den unga eleven inför halva skolan. Förargat tågade han iväg när han väl fick motgift. Och visst snubblade kollegorna som gick för att söka upp honom direkt över par elever som var precis där de inte borde vara. I skogen.

Lördagskvällen bar med sig rykten om en osynlighetsmantel, märkliga, hotfulla brev till en av lokheimarna och sonen till trolldomsminister Beridna hittades med en blodig ögonbindel, utan minne, i skogen. Som för att göra det hela ännu bättre kommer två av professorerna in från skogen med något mellan sig som de försöker dölja. In genom fönstret i en av salarna dras något som ser ut som en roströd skjorta. När en av eleverna senare smiter in i salen och drar fingrarna över fönsterkarmen blir de fläckade av blod.

Vad händer i skogen? Ingen vet, och ingen borde veta. Ändå hörs det ylanden och en flicka kommer in med ett märkligt bett i armen.

Det är ingen som ifrågasätter varför när vicerektorn nästa dag upplyser dem om att de ska ta Skidbladner tidigare än planerat till Bifrost. Speciellt inte när en av lokheimarna känner ett onaturligt frätande inombords och strax därefter tas till Eirs läkehus av trolldrycksprofessorn på grund av ett svårbotat gift. Tur att säkerheten på Bifrost är bättre efter över tusen år av elevers och professorers årliga vistelse.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar